Reumatologmottagningen vid Trelleborgs lasarett

Trelleborgs lazarett invigdes 1893 på den plats där nu stadens museum ligger. Med 20 sängar visade sig sjukhuset snart vara otillräckligt, och det byggdes ut, första gången redan 1900. På 1930-talet byggdes ett nytt sjukhus längre in i staden på den plats där det nuvarande lasarettet finns. Sedan den senaste ombyggnaden i början av 2000-talet är lokalerna helt förnyade.

Reumatologiverksamheten i Trelleborg startade 1983.

Då tillträdde Miriam Karlsson en nyinrättad överläkartjänst i reumatologi och rehabiliteringsmedicin vid medicinkliniken. Redan några år tidigare hade Kåre Berglund och Merete Brattström initierat utbildning av reumateam utanför kliniken i Lund. Kurator Margareta Ossborn blev en av stöttepelarna i det nybildade reumateamet i Trelleborg. Hon blev sedan verksamheten trogen i mer än 20 år. I teamet fanns också sjuksköterska, arbetsterapeut och sjukgymnast. Med hjälp av ett bidrag från Trygghetsfonden på 1,2 miljoner kronor kunde både reumateamet och det samtidigt bildade stroketeamet få en gedigen utbildning. I denna förberedelse ingick bland annat studiebesök i Bath, Heinola, Amsterdam och Lillehammer.

Verksamheten bedrevs både i öppen och sluten vård, samlokaliserad med strokeverksamheten. Reumaskola och ”dagrehab” startades tidigt, teamkonferenser hölls varje vecka och regelbundna mottagningar tillsammans med ortoped, handkirurg, fotterapeut och ortopedtekniker bedrevs. Efterhand startade också Bechterewskola och smärtskola.

Miriam Karlsson hade en otrolig arbetskapacitet, men i längden kunde denna omfattande och ökande verksamhet inte klaras av en enda läkare. Överläkare Jadwiga Eliasik blev chef för stroketeamet. Hon engagerades även en del inom reumatologin och kunde bl a täcka upp för Miriams ledigheter.

I januari 1997 kom äntligen förstärkning, då Eva Nitelius rekryterades från reumasektionen i Växjö till en överläkartjänst vid medicinkliniken med uppdrag både inom reumatologisk och internmedicinsk verksamhet. Eva blev under de följande åren både verksamhetschef på medicinkliniken och chefläkare, men kunde trots detta hela tiden hålla igång en reumatologisk mottagning. Trelleborg fick sin första ST-läkare i reumatologi i Roger Hesselstrand, som fick hela sin internmedicinska och stora delar av den reumatologiska utbildningen i Trelleborg med Miriam som handledare.

Teamet utbyggdes så att man fick två av av varje personalkategori – förutom kurator. Detta är fortfarande läget i dag. Man har således två sjuksköterskor, två undersköterskor och två sekreterare (deltider). Två sjukgymnaster, två arbetsterapeuter och kurator tillhör organisatoriskt en annan enhet, men de finns nästan vägg i vägg och de kommunikationerna fungerar lätt och bra. Teamet bedriver tillsammans dagvårdsrehabilitering och har teamkonferens en gång i veckan.

ReumaBulletinens utsände besökte reumaenheten i Trelleborg och kunde då ta del av denna historik över uppbyggnaden av verksamheten, sammanställd av Eva Nitelius och Jolanta Ziobro. I dag finns där två erfarna specialister. Jolanta Ziobro kom 2005, närmast från Ystad. Innan dess har hon tjänstgjort i Jönköping, Skövde och Göteborg.
Jolanta tog över efter Miriam Karlsson och när Eva Nitelius slutade i Trelleborg kom Rajna Beric år 2006. Raina kom till Sverige 1993 och har bakom sig specialistutbildning i allmänmedicin, internmedicin och reumatologi. Hon tjänstgjorde fram till 2006 på reumasektionen vid Universitetssjukhuset MAS i Malmö.

Personal vid reumatologmottagningen, Lasarettet Trelleborg.
Bakre raden från vänster:
Anita Andersson, sjuksköterska, Agneta Nilegård, medicinsk sekreterare, Jolanta Ziobro, överläkare, Christel Larsson, sjuksköterska, Mari Haryd, sjukgymnast, Liselotte Adenvi, undersköterska.
Främre raden från vänster:
Åsa van Thiel, undersköterska, Annette Hedin, undersköterska, Rajna Beric, överläkare, Malin Svensson, arbetsterapeut.
På den infällda bilden Juno Österman, medicinsk sekreterare.
Foto: Bengt Lindell

Del av internmedicin
Jolanta Ziobro är nu specialitetsföreträdare för den reumatologiska verksamheten inom Medicinkliniken, vilken har bytt namn till ”Närsjukvård”. Lasarettet Trelleborg är organisatoriskt del av ett ”sjukhus” lokaliserat i Helsingborg, Landskrona, Ängelholm och här, med gemensam ledning.

— Vi reumatologiöverläkare är båda med i medicinbakjouren. Det hette från början att vi skulle ha högst två bakjourer per månad, men i verkligheten har det blivit tyngre belastning än så (denna månad fem gånger). Detta tar förstås tid från vår huvuduppgift. Vidare ansvarar vi för en internmedicinsk avdelning vissa veckor. Under de första 13 veckorna detta år var någon av oss reumatologer placerad på medicinavdelning under 8 veckor. Det innebar ju att rätt mycket reumatologisk mottagningstid försvann.

Nya behandlingsmöjligheter har ju under de senaste 10-15 åren medfört betydande förändringar inom reumatologin med bl a ökade krav på medicinsk uppföljning av patienterna och minskat behov av slutenvårdsplatser. Detta har naturligtvis påverkat organisationen och verksamheten vid reumasektionen i Trelleborg – liksom på många andra ställen. De för reumatologi ”profilerade” vårdplatserna har stängts. Reumasjuksköterskans roll har förstärkts; en omfattande telefonrådgivning och egen sköterskemottagning för uppföljning av patienterna har fått allt större betydelse. I Trelleborg är det nu sjuksköterskan Anita Andersson som med fast hand sköter denna verksamhet med gott stöd av sin kollega Christel Hansson.

Teamarbetet är fortfarande viktigt, även om arbetets innehåll är under förändring. Omhändertagande och information till nyinsjuknade patienter får allt större betydelse, medan behovet av rehabinsatser minskar. Detta är förstås en följd av att våra patienter mår allt bättre.

Sedan några år är vi utrustade med ultraljud och polarisationsmikroskop på mottagningen, så att vi har kunnat förbättra diagnostiken och behandlingen. Vi ger på mottagningen alla intravenösa biologiska läkemedel och ibland cyklofosfamid, och likaså ger vi intravenösa bisfosfonater, järnpreparat och blod. Just nu har vi omkring 40 patienter på regelbunden infusionsbehandling.

Jolanta Ziobro, överläkare och specialitetsföreträdare för reumatologi.
Foto: Bengt Lindell

Kapaciteten
– I upptagningsområdet har vi 100 000 invånare. År 2016 hade vi 1113 läkarbesök på två specialister, 273 besök till underläkare samt 30 teambesök. Det var en minskning från året före, då antalet specialistbesök var c:a 1400. Orsaken till minskningen är att vi haft mera belastning av annat arbete än det reumatologiska, dvs av medicintjänstgöring.

Vi får omkring 40-50 nya remisser per månad, övervägande från primärvården. Minst 30% av remisserna får vi skicka tillbaka på grund av ofullständiga uppgifter och oklar frågeställning. Det gör vi då alltid med en kommentar och förslag om vidare åtgärder, antingen inför en ny remiss eller för fortsatt handläggning i primärvården. Väntetiderna för nybesök skall enligt vårdgarantin vara högst tre månader, men vi eftersträvar att hålla oss inom två månader. Fram till i höstas klarade vi 90% av nybesöken inom den tiden, men nu har den andelen tyvärr sjunkit till 50-60% – just beroende på denna resursbrist. Vi har svårt att erbjuda återbesök så frekvent som vi önskar, och har i viss omfattning fått ersätta besök med telefonuppföljning.

Sluten vård har ju numera mycket liten omfattning. För regionvård replierar vi på Lund, och det samarbetet fungerar mycket bra. Med övriga specialiteter vid sjukhuset har vi bra relationer. Det finns ingen njurmedicinare här, men annars har vi ett bra utbyte, kanske mest med lungmedicin och gastroenterologi.

Den lilla enheten – fördelar och nackdelar
— Fördelarna med en liten enhet som vår är att vi inom den lilla gruppen känner varandra mycket bra. Vi kan stödja varandra när det behövs och kontaktvägarna är korta. Varje år organiserar vi teamutvecklingsdag. i höstas stod vi för en teamdag för alla reumateam i Region Skåne. Vi medverkar i intern fortbildning för våra kolleger inom medicinkliniken i hantering av patienter med reumatologiska sjukdomar, och vi har också haft flera sådana aktiviteter riktade till primärvården. Med våra temadagar har vi tillsammans kunnat utveckla oss och våra arbetsformer. Jag kan säga att vi fungerar bra och att vi kanske är den mest stabila enheten på sjukhuset.

Nackdelarna är förstås att den lilla enheten är mera sårbar. Det blir svårare att täcka för ledigheter. Om någon är sjuk eller borta, så påverkar det direkt helhetens funktion. En vikarie som inte är inarbetad och van kan ju inte i verkligheten ersätta fullt.

Lasarettet Trelleborg
Foto: Bengt Lindell

Knappa resurser
Jolanta Ziobro framhåller att läkarresurserna ändå är otillräckliga, att situationen är ansträngd och att organisationsförändringarna inom Region Skåne har tärt på många medarbetares krafter och ibland påmint om ”hela havet stormar”. Läkarresurserna urholkas av stora krav på deltagande i medicinklinikens övriga verksamhet, inklusive uppdrag som bakjourer.

— De senaste två åren har vi två reumatologspecialister måst lägga en stor del av vår tid på internmedicinskt avdelningsarbete och bakjour. Vi har för närvarande ingen ST-läkare, men det finns hopp om att vi skall kunna knyta till oss en inom kort. Men en del av vårt mottagningsarbete hanteras av läkare under randutbildning som tjänstgör hos oss, framförallt blivande allmänläkare och internmedicinare. Under 2016 fick vi ”tillskott” av många patienter från Simrishamn, där upptagningsområdet blev minskat och avtalet ändrades, detta utan att nya resurser tillfördes till oss.

Under kort tid har vi på medicinkliniken haft flera nya chefer. För fem år sedan flyttade vi till ljusa och ändamålsenliga lokaler, men så blev det dags att flytta tillbaka till våra gamla reumalokaler igen, på grund av att annan verksamhet prioriterades och behövde utöka. Det är för närvarande ovisst om vi kommer att få flytta igen. Efter de här flyttningarna är vi nu i samma fysiska lokaler där verksamheten en gång startade, i själva verket något mindre, trots att antalet personer och verksamhetens omfattning har ökat betydligt. Man kan nog säga att vi genom åren har fått kämpa för att försvara den reumatologiska domänen. Och hur reumatologin på sikt kommer att se ut i vårt område är inte alldeles klart.

Tillförsikt
— Men samtidigt vill jag säga att reumaverksamheten i Trelleborg vilar på en mycket fast grund och det finns anledning att känna tillförsikt inför framtiden – trots en del organisationsoro. All personal har gedigen erfarenhet och har samarbetat på mottagningen i många år.

Arbetsglädje trots arbetsoro – det får vara vårt motto för kommande år!

Trelleborgar är ringformade vikingaborgar, daterade till slutet av 900-talet, då Harald Blåtand var kung i Danmark och Skåneland.De är uppbyggda av jordvallar med träbeklädnad och en framförliggande torrgrav. Ett antal trelleborgar har hittats i nuvarande Danmark samt två i Skåne. Den del av en vikingaborg som kan ses i Trelleborg i dag är en rekonstruktion, baserad på utgrävningar 1988 -1991.
(Från commons.wikimedia.org – CC-BY-SA-4.0)

Bengt Lindell
maj 2017